Idag struntar vi i någon smart titel

Helgen hade jag bestämt mig att vara lite hjälpsam i och med att jag har inte kunnat rida en vecka typ efter jag ramlade av.

På fredagkvällen var himlen fullständigt blodröd bakom bergen och allting var stilla. Försökte fotografera magin, men det kan jag ju inte. Än så länge har jag känslan bakom ögonlocken, väl bevarad i mitt sinne.

Forsatt tankfull, Trausti kommenterade på det, svarade att jag höll på att skapa min "masterplan". Kanske är det sant, kanske gör vi det jämt. Tror dock snarare att jag försöker komma till ro med det faktum att det inte finns någon masterplan.

Så på Lördagen var jag himla effektiv måste jag säga, tränade sex hästar mitt på dagen, eftermiddagen målade jag staket som ni ser på bilden! På kvällen blev det en trevlig ridtur med Trausti, Addie (Traustis goda vän och granne), David och så jag förstås. Red på superstoet Svala som är en ängel och lär sig allting yberfort. Det ända problemet, och stora problemet just nu är att hon inte tänker framåt tillräckligt mycket. Fullständigt avspänd, det var hon redan på vår allra första ridtur för kanske tre månader sedan. Så det var ju toppen att rida med lite folk så där så hon fick lite kul, och spring i benen.

På Söndagen försökte jag hålla samma takt som dagen innan, men det gick sådär. Kände mig lite söndagslåg, tog det lite lugnare men fick lite gjort ändå.

Nu sitter jag här på kvällen och väntar på föräldrarna mina som kommer imorgon. Ska bli oerhört skönt att visa var jag spenderat månaderna, som om det blir lite mer på riktigt då. Här sover jag, här äter jag, här rider jag och här är alla människorna som har gjort allting så möjligt och meningsfullt.