Bless Island

Jag åkte från Island för en vecka sedan. Sov väldigt illa nätterna innan, jag kunde helt enkelt inte slappna av. Så jag anlände Arlanda ordentligt trött där brorsan överaskade med att möta mig.

Äntligen hemma, borta bra men hemma bäst. Eller snarare, borta bra men hemma fantastiskt. En hel del festligheter sedan jag kom hem. "If I told you my stories, and sang you my songs would you laugh at me?"


Men idag började allvaret, tillbaka på Gustavsgården. Det känns däremot sådär.

Min vardag här i jämförelse med Island är som natt och dag. Jag vet inte var jämförelsen skulle börja. Island gjorde mig galen när ingenting hände, mitt liv kändes som en tändsticksask, nästan. Jag fann dock något slags ro, ett lunk, ett eget tempo. Med bergen som tröst klarade jag av de mesta av väder, och lärde mig uppskatta nya saker.
Till slut tog tristessen över och jag började ifrågasätta allting. Samlade på mig ett par rejäla tvångstankar, men kom ut levande och lite mer tydlig. Inser att jag står ut med mig själv, att jag klarar av mig själv och det funkar och är fint. Samtidigt som man inte "hittar sig själv" och blir värsta ball. När allt kommer omkring är det finaste att dela en regnbåge med en vän, hej vän.

Stockholm är Stockholm på grund av folket, jag gillar Stockholm.


Det som är mest ansträngande med att vara hemma, förutom själva omställningen, är att behöva ta tag i allt. Ta tag i framtiden och göra något vettigt med tiden, på alla plan. Att dra upp huvudet ur sanden, möta prestationsångesten head on. Bestämma sig, stå för något och fatta en himla massa beslut. När jag var barnet ville jag bli brandman.



Nu blir det inget mer bloggande på ett tag. Tack och hej leverpastej.

Skitväder, en röra och bror i Peking

Lördagen var jag fasligt aktiv, i och med de fina vädret vad jag ute och sprang, för att senare på dagen även cykla. Söndagen däremot var en regnig lat dag, en bra film, lite omorganisation i gamla huset och eftermiddagsvila.

Måndagen blåste bort, igår regnade de oupphörligt och idag likadant. ajaj.

Lite kroppsliga smärtor också, lyckades slå i tån i Söndags så att nageln lossnade så smått. Helvete vad ont det har gjort. Idag har jag tejpat fast den, det är bättre! Dessutom började Måndagen, med en hov i huvudet innan frukost. Tre hästar bestämde sig för att de skulle vara i en och samma box, och när en unghäst kände sig inklämd reste hon på sig och placerade hoven på huvudet mitt. Så nu fick jag gnälla lite!

Idag till lunch, lyssnade jag på en direktsändning från Peking där brorsan spelade mot Canade och vann! Det var verkligen skitkul, där satt jag och gormade så fort det blev mål så att hundarna blev förskräckta. Bror min var hur duktig som helst och gjorde 5 av 6 mål, gissa hur mallig jag är! Hejja Niklas!!

Jag börjar få lite smått panik över hur jag ska lyckas få med mig allting hem, kommer ha en massa övervikt för flyget förmodligen. En del grejer ska jag helt sonika slänga, ett par skor, ett par ridbyxor, ett par jeans och säkert en massa annat.

Här i det stora huset är det total renovering på gång. Nytt golv ska det bli, tak och väggar ska målas, väggar ska slås ut och mycket mycket annat. Så just nu är det väldigt rörigt.


När jag var yngre än jag är idag, hade jag inget tålamod att sätta mig ner och se en bra film. Och när jag duschade förr, ville jag bara få det gjort, medan jag idag låter det ta tid. Jag har helt enkelt blivit lite mindre stressig, vilket är himla bra. Jag kan till och med ligga kvar i sängen en stund efter jag vaknat, kanske läsa en bok, det hade jag aldrig gjort förut.

Flygbiljett

Har precis köpt biljett hem, den 30 september klockan 12.45 anländer jag till arlanda! Jag måste säga att det känns otroligt skönt att komma hem. Hur bra jag än har haft det här, så saknar jag alla. Det blir lite väl ensamt till slut, isolerad på en gård.

Det har varit en bra vecka, speciellt ur hästtränings synpunkt. Dessutom så har det varit strålande väder, efter första höststormen la sig. Jag har varit rätt lat på sistone, men tog mig i kragen och cyklade idag. Det visade sig vara precis vad jag behövde!

Trausti var framme med kameran när jag arbetade med unghäst. Dålig hårdag, men vad gör man?

Så plötsligt var jag helt ensam i de gamla huset. Senior och Rita flyttade förra helgen, och som sagt så for ju David för en månad sen. Det är oerhört skönt, en massa plats och ingen att ta hänsyn till. Det tog ett par dagar att vänja sig vid att vara ensam i ett gammalt knarrigt hus, men nu är det finfint.

Tävling

Så en månad kvar til hemresan, känns som en jätte lång tid och en jätte kort tid på samma gång. Alla dess fasansfullt paradoxala känslor på denna kontrastfyllda ö.

Häromdagen släpptes tre hästar från stallet ut i stora flocken och ska således inte tränas mera. Det var Seifur, den gamla räven som behöver äta upp sig och vila och slippa hjälpa till med tokiga unghästar. Sedan var det Sula och Bjalla, två träningshästar som bara behöver lite vila. Bjalla med sin supersparkle kommer jag absolut sakna, medan Sula var mer av Traustis projekt.


Sorry citypeople men det kommer ännu mer hästsnack, om ni inte har vant er vid det här laget!


Tävling idag, utan vara sig veterinärbesiktning eller en väckarklocka som ringde klockan halv fyra på morgonen. Dessutom så var Trausti super organiserad och sa till mig hela tiden vad jag skulle göra och när. Fantastiskt avslappnande, vilket gav mig möjlighet att fokusera hundra procent på ridningen. 5.73 totalpoäng, med en misslyckad ökad tölt. Roligt hade vi och jag var nöjd med min sjunde plats, trots att jag inte får rida final imorgon, inga b-finaler. Utan Trausti hade det inte blivit någon tävling klart, så jag är otroligt tacksam över all hjälp jag har fått.


"don't let them change you, or even rearrange you."

Lycka till NIklas

Så som sagt är det alltid något spex på gång här på Island. I Lördags var det kulturnatt i Reykjavik och jag hängde med Trausti och Anna dit. Fantastiskt mycket folk, livemusik här och där, butiker och ateljeer öppna och så en enorm fyrverkerishow. Fullständig fantastiskt stämning, men jag måste erkänna att det kändes som att dofta på kakorna men inte få smaka. Jag ville festa loss och dansa runt på Reykjaviks gator. Betraktade alla människor, och föreställde mig hur kul det vore om Karin varit här. Dessutom så insåg jag hur mycket jag saknar stan, och vännerna mina.


Min bror åker till Peking nu på Fredag. Jag blir så stolt över min duktiga bror som redan har tagit brons och silver i paralympics! Höll utkik på svt, så kanske ni ser en glimt av honom! Tills dess kolla in länkan för ett smakprov:

>>> bror i tvrutan <<<

>>> brors blogg <<<

Här på Island så är det rätt mycket som alltid. Tristväder dock, typ tolv grader och regn varje dag. På Fredag ska jag tävla, var och tränade på banan igår kväll. Börjar bli rätt nervös alltså. '

Mycket tankeverksamhet igång, väldigt få slutsatser. Står än så länge fast vid mitt beslut att läsa till lärare i Uppsala. Varje dag funderar jag över alltihop. Frågar folk om råd, får en massa olika vettiga svar.

Men det löser sig alltid, på något vis löser sig allt.

Cykel, hund och en riktig plan.

Så jag planerar och planerar. Formar framtidsplaner, föreställer mig själv i olika situationer och gillar det. Alla detaljer är inte helt klara ännu, men det känns fint att äntligen ha tagit ett beslut. För det var inte lätt, och är fortfarande inte lätt.

Åker hem från Island i början av Oktober, innan den blåsiga vintern. Vi har nog med kyla hemma! Sedan ska jag väl arbeta, ta det lugnt och fixa till saker och ting hemma i Stockholm. Till våren flyttar jag till Uppsala för att studera. Uppsala är för mig helt perfekt, får vi hoppas, lite småstads känsla, härligt studentliv och relativt nära hem till kära och nära. Dessutom har jag ju Linda där som kan hjälpa en blindis hitta runt i början. Väljer att inte berätta vad jag ska studera för att det är inte hundra procent ännu. Spänningen är olidlig..



Island är Island. Försöker bara njuta så mycket jag kan av tillvaron här. Det är fint.
En ny vän till familjen som jag fullständigt kärat ner mig i, såklart! Sara Dögg har nämligen skaffat sig en valp, som jag har fått tagit hand om i en vecka. Hon har nämligen åkt med en massa vänner till värmen. Han är fullständigt bedårande, charmig och snabbtänkt. Längtar till den dagen jag kan skaffa mig en hund.
Dessutom har jag börjat cykla, och jag gillar det. Flyga fram med bra musik i öronen med häftiga vyer. Idag blåste det dock som bara den, så jag svor rätt duktigt åt vinden.

Ännu en helg med stora festligheter, de har alltid något att fira i detta land. Även om de själva inte längre kan minnas vad det är. Idag bjöds de på glass provning i Hveragerdi bland många aktiviteter. All möjlig glass, päron, choklad, lök, curry och en massa andra tokiga. Curryglassen var inte helt fel fast märklig, lökglassen vågade jag mig inte på, Trausti såg lite märklig ut när han provade den. Dessutom var hela stan indelad i olika partier med färgteman. Röd, blå och rosa var de områdena vi såg, där hade folk dekorerat med allt möjligt i rätt färg. Lite tokiga är de nog, men det är ju rätt kul med lite festligheter.

"sometimes it's hard to find that perfect opening line"

Så vad har bilden med någonting att göra, ingenting egentligen, förutom att det är Island.

Det regnar för det mesta, ett stilla regn som faller nedåt. Ingen storm som piskar det åt sidan, ett stilla regn.

Lördagen cyklade jag till Hveragerdi med Sara och Inga karen och badade. Det var riktigt kul, vi cyklade längs ridvägen, en rätt dålig grusväg med mycket sten, som krävde viss teknik. Men efter en liten stund blev jag rätt hajj på det hela trots brist på ordentlig syn, och kul va det som sagt. Fast oj vad trött jag blev när vi väl kom hem igen, låg i gräset och njöt av att vara fullständigt slut. Kunde inte låta bli att tänka på Jonas och allt hans prat om att träna, kanske hade han lite rätt ändå.

Snabbt in i dushen för jag hade bara en timme på mig innan Kjartan skull komma och hämta mig. Jo fest blev det, det var jag, 6 kilo hummer och åtta Isländska män. Kvällen bar iväg till Röda huset, med musik och sedan tillbaka igen för efterfest och singstar såklart.

Var och tränade på banan nu ikväll i Selfoss, ska tävla om ett par veckor, det ska bli himla lajbans förhoppningsvis. Annars så har en del framtidsångest, pms, hemlängtan och tröttheten gjort veckan lång trots att jag ändå var ledig på måndagen. Tog ett stort beslut idag, som jag inte riktigt ännu vill sätta ord på, men som känns bra.


"when you got to much on your mind"

"volcanos melt you down"

Idag har det blåsigt bara en aning, jag har ridit i t-shirt. I Onsdags var det 27 grader och sol, och temperaturen har legat där någonstans sedan dess. Tränat bara fem hästar idag, varav två fick guldstjärnor. Natten tills idag sov jag länge, fast oroligt, för varmt. Mitt rum är i fullständigt kaos, väntar på ett emotionellt städryck, det verkar dröja.

Anledningen till att jag bara har ridit fem hästar, är att vi har firat Anna Siggas mormor som fyllde 100 år idag. Stort kalas med en massa gott, åkte med Jonige hem så nu är jag ensam hemma.

Legat i Heita potten och beundrat solen över bergen och fascinerats över hur vackert ett land kan vara. Inser att jag gnäller mycket över Island, men det beror nog mest på att jag känner mig rätt hemma här nu. Ni skulle bara se solnedgången, den får en att vilja stanna tiden och bara vara en stund.

David for hem till Danmark i Onsdags, märkligt hur människor passerar ens tillvaro. Hejdå David, eller ska jag säga Allihopa!

Föräldrar på besök

På Onsdagskvällen efter en ganska dålig väg beskrivning rullar mina föräldrar upp i en hyrbil på gårdsplanen. Fullständigt malplacerade, men oerhört välkomna.

Vi bodde i ett välplanerat och stort sommarhus, med tillhörande heita potta. Vädret såg ut att bli riktigt jävligt, men visade sig bli bättre än väntat. Skiftande såklart men mestadels fint, och vi anpassade aktivitet efter just vädret. Torsdagen blev det middag på gården med allesammans. Davids föräldrar var här samma vecka så det blev islänningar, svenskar, danskar och en engelsk mor förstås!

Vi vandrade i bergen och badade i varma källor, åkte runt på en del sightseeing, shoppade isländska koftor och grillade lax på grillen. Vi tog också en ridtur och jag visade stallet och lite hästar. En hel del lyckas man hinna med morgonpigga föräldrar, så det blev ett par ganska fullspäckade dagar. Vi avslutade vår väldigt trevliga vecka på fjörubordid i Stokkseyri, en restaurang som specialiserar sig på hummer. Där slukade vi en tre rätters "lobster feast", och allt var fantastiskt gott. Dagarna hade bara rusat förbi och det var dags att ta farväl.

Hejdå mamma och pappa och tack för allt! Sedan stod jag ute på gårdsplanen än en gång och undrade lite hur jag hade hamnat här.

Idag struntar vi i någon smart titel

Helgen hade jag bestämt mig att vara lite hjälpsam i och med att jag har inte kunnat rida en vecka typ efter jag ramlade av.

På fredagkvällen var himlen fullständigt blodröd bakom bergen och allting var stilla. Försökte fotografera magin, men det kan jag ju inte. Än så länge har jag känslan bakom ögonlocken, väl bevarad i mitt sinne.

Forsatt tankfull, Trausti kommenterade på det, svarade att jag höll på att skapa min "masterplan". Kanske är det sant, kanske gör vi det jämt. Tror dock snarare att jag försöker komma till ro med det faktum att det inte finns någon masterplan.

Så på Lördagen var jag himla effektiv måste jag säga, tränade sex hästar mitt på dagen, eftermiddagen målade jag staket som ni ser på bilden! På kvällen blev det en trevlig ridtur med Trausti, Addie (Traustis goda vän och granne), David och så jag förstås. Red på superstoet Svala som är en ängel och lär sig allting yberfort. Det ända problemet, och stora problemet just nu är att hon inte tänker framåt tillräckligt mycket. Fullständigt avspänd, det var hon redan på vår allra första ridtur för kanske tre månader sedan. Så det var ju toppen att rida med lite folk så där så hon fick lite kul, och spring i benen.

På Söndagen försökte jag hålla samma takt som dagen innan, men det gick sådär. Kände mig lite söndagslåg, tog det lite lugnare men fick lite gjort ändå.

Nu sitter jag här på kvällen och väntar på föräldrarna mina som kommer imorgon. Ska bli oerhört skönt att visa var jag spenderat månaderna, som om det blir lite mer på riktigt då. Här sover jag, här äter jag, här rider jag och här är alla människorna som har gjort allting så möjligt och meningsfullt.

Sommarvärme

Har kommit underfund med det faktum att jag är lyckligast när jag ensam. När jag om dagarna här på gården kan dansa omkring och dra larviga skämt, det är då blommar jag ut. Sedan när människor omringar mig, är det som om jag inte tar mig friheten längre att vara tokigt glad på gränsen till vansinne. Låter det galet?

Problemet med detta är att jag självklart har ett behov av social kontakt. Men denna kontakt kan inte vara riktigt sann innan jag kan bli sann runt folk. Än en gång så är det självklart att det finns undantag, människor som jag är näst intill övertygad om, kan stå ut med mina humörsvängningar. Jag betraktar människor med erfarenhet de som har en förmåga till ärlighet och öppenhet, det är beundransvärd.

Samtidigt, är det märkliga att jag känner att det blir mindre okej med åren att få tokspelet. Så är denna ärlighet inte sann? Det acceptabla är att må bra, att ha det bra eller att gnälla på vädret. Mindre acceptabelt är det att må toppen, må skit eller älska utsikten från fönstret. Hur kommer detta sig?

"Du har förändrat ditt sätt,
suddat ut varje spår,
men i själen din, långt långt in
ekar tonåringens vrål."

Länge leve humörsvängningar, tokspelen och kärleken till min kaffekopp! Länge leve våra smått okontrollerad känslouttryck! Länge leve livet!

P.S jag förstår att det finns två sidor av alla mynt, men just idag är den andra sidan alltför atrist.

"I am the rain that's coming down on you..."

Så här glad är man på Landsmot:


Nu börjar saker återgå till det vanliga igen. Jag har börjat rida idag och det är riktigt skönt. Nu har jag städat lite och jagat Pjakkur med damsugaren. Annars är mitt nya stora nöje att lyssna på sommar i p1, förutom på han Leif Silbelsky då blev jag mest sur.

Jag ser att det är 22 grader i Stockholm och solsken, men jag har blivit lite mer av en islänning. Så länge det inte blåser är det fint väder, moln eller duggregn, oj vilket fint väder! Nyttigt kanske att uppskatta världen trots bristen på perfekta vädret..

Bestämt mig för att flyga söderut till vintern. Frågan är bara när.


"...that you shielded yourself from with a roof "

Stillastittande

Man blir nog lite knasig av att inte kunna göra något. Så det var väldigt skönt att vara ute och åka lite igår. Jag följde med David när han skulle kika på lite prylar. Självklart fann jag någonting som jag vill ha! En varm, mjuk och stor filt av Isländsk ull med fem hästar på som demonstrerar de fem gångarterna. David tyckte den var lite nördig. So?

Innan dess har det mest varit väldigt många fasligt långa tankar som har fyllt min tillvaro. Såren mina är rätt himla snuskiga och störiga, men inte mycket att göra åt dem.

Jag har nog aldrig upplevt världen och dess möjligheterna så tillgängliga som jag gör idag. Fri som en fågel är jag att i princip göra vad som helst, och de har aldrig varit så här skönt. Men jag måste ändå medge att denna vecka har mina humörsvängningar var rätt farliga. Med tanke på tristessen, vem är förvånad?

Snart kommer mina kära föräldrar på besök hit till Island. Det är lite lustigt när två världar ska mötas men det blir fint att visa dem allting som jag har vant mig vid.

Här är en fin bild från midsommarafton, innan regnet kom!

Lyssna på detta mina vänner

Jag ramlade av min häst och gjort mig rätt illa alltså. Idag har jag bara suttit framför datorn. Känner mig rätt låg, då är det bra att lyssna på detta.


>>> Use Sunscreen <<<



och kom ihåg: Floss!

Landsmot

Ojoj, så var det Landsmot. Helt galet fina hästar, och så många inte bara fem eller så utan massvis! På bilden är det Vidar ingolfsson och Tumi som van tölten. På Måndagen fick vi höra att det skulle blåsa en del i veckan så jag och Karin placerade vårat tält inne i den Isländska skogen, några buskar alltså! Som lovat kom stormen på Tisdagen , och vi satt och höll tummarna i Kjartans förtält. Det blåste och blåste en jäkla massa, men vi trodde liksom att det skulle börja mojna. Kjartan och Karin sprang omkring och försökte förstärka tältet, medan jag satt i mitten och diskade. Plötsligt pajjade alltihop och karin och jag stod i varsin ände och höll i med kjartan försökte ta ner det och plocka bort grejjer. Dessutom fångades jag på film mitt i kampen, så alla såg mig på nyheterna! 30 meter i sekunder blåste det fick vi veta sedan. Mitt och Karins tält stod kvar i alla fall hade så vi någonstans och sova. Slutet av veckan fick vi i alla fall himla flott väder, vilket inte är en självklart här på denna ö. En massa fest hann vi med också, så det var mest bara lajbans.

Stockholm

Så var det semster hemma med Kettilö, saltarö, vänner, debaser och Stockholm i allmänhet. Härligt, härligt.. Fullständigt fantastisk faktiskt. Första veckan var jag bara helt kär i att vara hemma! Varmare, mindre blåsigt och bussar som tar en äverallt man vill. a

Jordbæving.

Torsdag strax efter fyra slog jorbævningen till med 6.3 i styrka. Jag red i princip över epicentret och upplevde det som om hæsten min fick spelet men nær det i sjælva verket var jordbævningen jag kænde. Otroligt mycket ær förstört över allt. Ridhuset ær farligt att vistas i, i mitt rum ær det stora spricor i væggarna och sæ vidare. En overklig kænsla. Saknar er alla dær hemma nægot otroligt nu nær jag vet att jag snart ær hemma. Nu mæste jag dra, min dator fungerar inte heller..

>>> bilder fræn efter jordbævningen <<

"Det kallas tvivel, det där som stör..."

Lite dramatiska dygn har de varit här på kirjuferjuhjaleiga. I Söndags kväll efter det senaste blogginlägget bagav jag mig utmattad mot sängen min. Men då hade Tvenna bivit sjuklig som bara den, vetrinären var ute och en massa folk, jag var sista man till platsen. Stackaren kunde knappt andas och snorade och hostade, veterinären trodde det var någon slags allergisk chock. Efter en timme kanske började det lugna sig lite. Riktigt läskigt var det i alla fall.


På Måndag morgon hade vi ett föl, likså imorse. Det är grymt mysigt i alla fall. Stoet igår hade inte blivit av moderkakan och vetrinären fick komma ut och hjälpa henne, inga problem med och det är rätt vanligt. Dagens lilla föl hittade inte fram till mjölken och var fasligt förvirrad ett tag. Vandrade hela tiden iväg från sisn mamma rakt in i staketet! Men till slut gick det bra och är fölet förstod att mamman bistog med mjölk följde hon även efter henne!




"...det känns tomt eller hur"

Långpromenader

Så jag tog mig i kragen och promenerade mot Selfoss. Efter en timme promenerande ringer David och var i närheten så han hämtade upp mig innan jag hade hunnit kommit fram till Selfoss. Skönt att få rensa tankarna lite, blir aldrig så klok som när jag är ute och går.


Sedan bar det av igen, denna gången med sällskap av David, Inga karen och två vänner till henne. Upp i bergen skulle vi gå. Började turen i Hveragerdi och vandrade i en och en halv timme till varma källor, där vi badade och åt lite förstärkning, Sedan var det en timmes promenad tilllbaka. Hemvägen gick snabbare för att istället för att vandra i seriös uppförsbacke gick det nu i neråt. Fantastiska vyer, fullständigt makalöst. Dessutom riktigt coolt att bada i varma källor, så istället för att knappt komma i vattnet för att det är skitkallt var det nu nästan för varmt där vi gick i. Fast det kan man reglera genom att röra sig neråt i ån liksom, ju närmare själva källan desto varmare. På ett ställe möttes kallvatten och det varma, där var det rätt häftigt att ligga.






Nu är jag rätt rejält trött efter att gått i tre och en halv timme idag, och kommer nog sova som en sten!

Papparazzi David var med, här är en länk till hans bilder:

--- klicka för dagens bilder ---

Sing me to sleep

Detta var igår när jag spikade i ordning min säng som har jävlats lite med mig. Idag har jag sovit till halv tolv, det är ju helt galet! Har ju inte mycket att ta för mig på helgdagarna så det har blivit lite av mitt helgnöje att sova. Vilket är inte så väldigt nyttigt egentligen, men vad gör man.

Ska försöka ta mig i kragen och ta en promenad över detta märkliga landskap.