Föräldrar på besök

På Onsdagskvällen efter en ganska dålig väg beskrivning rullar mina föräldrar upp i en hyrbil på gårdsplanen. Fullständigt malplacerade, men oerhört välkomna.

Vi bodde i ett välplanerat och stort sommarhus, med tillhörande heita potta. Vädret såg ut att bli riktigt jävligt, men visade sig bli bättre än väntat. Skiftande såklart men mestadels fint, och vi anpassade aktivitet efter just vädret. Torsdagen blev det middag på gården med allesammans. Davids föräldrar var här samma vecka så det blev islänningar, svenskar, danskar och en engelsk mor förstås!

Vi vandrade i bergen och badade i varma källor, åkte runt på en del sightseeing, shoppade isländska koftor och grillade lax på grillen. Vi tog också en ridtur och jag visade stallet och lite hästar. En hel del lyckas man hinna med morgonpigga föräldrar, så det blev ett par ganska fullspäckade dagar. Vi avslutade vår väldigt trevliga vecka på fjörubordid i Stokkseyri, en restaurang som specialiserar sig på hummer. Där slukade vi en tre rätters "lobster feast", och allt var fantastiskt gott. Dagarna hade bara rusat förbi och det var dags att ta farväl.

Hejdå mamma och pappa och tack för allt! Sedan stod jag ute på gårdsplanen än en gång och undrade lite hur jag hade hamnat här.

Idag struntar vi i någon smart titel

Helgen hade jag bestämt mig att vara lite hjälpsam i och med att jag har inte kunnat rida en vecka typ efter jag ramlade av.

På fredagkvällen var himlen fullständigt blodröd bakom bergen och allting var stilla. Försökte fotografera magin, men det kan jag ju inte. Än så länge har jag känslan bakom ögonlocken, väl bevarad i mitt sinne.

Forsatt tankfull, Trausti kommenterade på det, svarade att jag höll på att skapa min "masterplan". Kanske är det sant, kanske gör vi det jämt. Tror dock snarare att jag försöker komma till ro med det faktum att det inte finns någon masterplan.

Så på Lördagen var jag himla effektiv måste jag säga, tränade sex hästar mitt på dagen, eftermiddagen målade jag staket som ni ser på bilden! På kvällen blev det en trevlig ridtur med Trausti, Addie (Traustis goda vän och granne), David och så jag förstås. Red på superstoet Svala som är en ängel och lär sig allting yberfort. Det ända problemet, och stora problemet just nu är att hon inte tänker framåt tillräckligt mycket. Fullständigt avspänd, det var hon redan på vår allra första ridtur för kanske tre månader sedan. Så det var ju toppen att rida med lite folk så där så hon fick lite kul, och spring i benen.

På Söndagen försökte jag hålla samma takt som dagen innan, men det gick sådär. Kände mig lite söndagslåg, tog det lite lugnare men fick lite gjort ändå.

Nu sitter jag här på kvällen och väntar på föräldrarna mina som kommer imorgon. Ska bli oerhört skönt att visa var jag spenderat månaderna, som om det blir lite mer på riktigt då. Här sover jag, här äter jag, här rider jag och här är alla människorna som har gjort allting så möjligt och meningsfullt.

Sommarvärme

Har kommit underfund med det faktum att jag är lyckligast när jag ensam. När jag om dagarna här på gården kan dansa omkring och dra larviga skämt, det är då blommar jag ut. Sedan när människor omringar mig, är det som om jag inte tar mig friheten längre att vara tokigt glad på gränsen till vansinne. Låter det galet?

Problemet med detta är att jag självklart har ett behov av social kontakt. Men denna kontakt kan inte vara riktigt sann innan jag kan bli sann runt folk. Än en gång så är det självklart att det finns undantag, människor som jag är näst intill övertygad om, kan stå ut med mina humörsvängningar. Jag betraktar människor med erfarenhet de som har en förmåga till ärlighet och öppenhet, det är beundransvärd.

Samtidigt, är det märkliga att jag känner att det blir mindre okej med åren att få tokspelet. Så är denna ärlighet inte sann? Det acceptabla är att må bra, att ha det bra eller att gnälla på vädret. Mindre acceptabelt är det att må toppen, må skit eller älska utsikten från fönstret. Hur kommer detta sig?

"Du har förändrat ditt sätt,
suddat ut varje spår,
men i själen din, långt långt in
ekar tonåringens vrål."

Länge leve humörsvängningar, tokspelen och kärleken till min kaffekopp! Länge leve våra smått okontrollerad känslouttryck! Länge leve livet!

P.S jag förstår att det finns två sidor av alla mynt, men just idag är den andra sidan alltför atrist.

"I am the rain that's coming down on you..."

Så här glad är man på Landsmot:


Nu börjar saker återgå till det vanliga igen. Jag har börjat rida idag och det är riktigt skönt. Nu har jag städat lite och jagat Pjakkur med damsugaren. Annars är mitt nya stora nöje att lyssna på sommar i p1, förutom på han Leif Silbelsky då blev jag mest sur.

Jag ser att det är 22 grader i Stockholm och solsken, men jag har blivit lite mer av en islänning. Så länge det inte blåser är det fint väder, moln eller duggregn, oj vilket fint väder! Nyttigt kanske att uppskatta världen trots bristen på perfekta vädret..

Bestämt mig för att flyga söderut till vintern. Frågan är bara när.


"...that you shielded yourself from with a roof "

Stillastittande

Man blir nog lite knasig av att inte kunna göra något. Så det var väldigt skönt att vara ute och åka lite igår. Jag följde med David när han skulle kika på lite prylar. Självklart fann jag någonting som jag vill ha! En varm, mjuk och stor filt av Isländsk ull med fem hästar på som demonstrerar de fem gångarterna. David tyckte den var lite nördig. So?

Innan dess har det mest varit väldigt många fasligt långa tankar som har fyllt min tillvaro. Såren mina är rätt himla snuskiga och störiga, men inte mycket att göra åt dem.

Jag har nog aldrig upplevt världen och dess möjligheterna så tillgängliga som jag gör idag. Fri som en fågel är jag att i princip göra vad som helst, och de har aldrig varit så här skönt. Men jag måste ändå medge att denna vecka har mina humörsvängningar var rätt farliga. Med tanke på tristessen, vem är förvånad?

Snart kommer mina kära föräldrar på besök hit till Island. Det är lite lustigt när två världar ska mötas men det blir fint att visa dem allting som jag har vant mig vid.

Här är en fin bild från midsommarafton, innan regnet kom!

Lyssna på detta mina vänner

Jag ramlade av min häst och gjort mig rätt illa alltså. Idag har jag bara suttit framför datorn. Känner mig rätt låg, då är det bra att lyssna på detta.


>>> Use Sunscreen <<<



och kom ihåg: Floss!

Landsmot

Ojoj, så var det Landsmot. Helt galet fina hästar, och så många inte bara fem eller så utan massvis! På bilden är det Vidar ingolfsson och Tumi som van tölten. På Måndagen fick vi höra att det skulle blåsa en del i veckan så jag och Karin placerade vårat tält inne i den Isländska skogen, några buskar alltså! Som lovat kom stormen på Tisdagen , och vi satt och höll tummarna i Kjartans förtält. Det blåste och blåste en jäkla massa, men vi trodde liksom att det skulle börja mojna. Kjartan och Karin sprang omkring och försökte förstärka tältet, medan jag satt i mitten och diskade. Plötsligt pajjade alltihop och karin och jag stod i varsin ände och höll i med kjartan försökte ta ner det och plocka bort grejjer. Dessutom fångades jag på film mitt i kampen, så alla såg mig på nyheterna! 30 meter i sekunder blåste det fick vi veta sedan. Mitt och Karins tält stod kvar i alla fall hade så vi någonstans och sova. Slutet av veckan fick vi i alla fall himla flott väder, vilket inte är en självklart här på denna ö. En massa fest hann vi med också, så det var mest bara lajbans.

Stockholm

Så var det semster hemma med Kettilö, saltarö, vänner, debaser och Stockholm i allmänhet. Härligt, härligt.. Fullständigt fantastisk faktiskt. Första veckan var jag bara helt kär i att vara hemma! Varmare, mindre blåsigt och bussar som tar en äverallt man vill. a