jag tog hand om stallet förra helgen tyckte jag att det kunde vara skönt med ett avbrott från hästar och stallgöra så jag spenderade ingen tid i stallet. Jag var tvungen
bara att säga hej någon gång per dag.De hade besök här både lördag och söndag så det var en massa männskor i rörelse, vilket inte var så uppskattat på söndagen.
Till vänster är det chefen och hans skäcksto Sula.
Sara dögg har påsklov och ska nu spendera nästan hela dagarna med mig i stallet, det blir trevligt med lite sällskap. Idag fick vi en ny träningshäst, ett ungsto som är helt oriden, väldigt söt. Det är ganska skönt för en tråkmåns till träningshäst töltar nu en massa och ska förmodligen hem igen. Jag har haft en dag full av små förtret och ett större. Precis innan lunch idag skulle jag bara ta ut en häst från en box, jag hade henne och en till. Men hästen, vid namn Hella(uttalas hetla), stannade bara och gick ingenstans. Jag upptäckte snabbt att hon har fastnat med hoven, men jag kunde inte förstå hur. Jag knöt då fast henne och försöker få loss hoven när inte detta gick fann jag inget annat än att ringa Trausti med gråten i halsen. Han ringde till Addie som är hans goda vän, granne och ägaren till hästen som kom på ett ögonblick och det slutade med att vi fick ta av skon. Den hade nänligen fastnat i ett metallrör typ. Jag vet inte men det är rätt så oförklarligt, läskigt var det i alla fall. Jag kom i efterhand underfund med att om något händer som i en kris typ och jag snabbt kan skapa mig en handlingsplan, att jag vet vad jag ska göra drabbas jag inte av panik. Men däremot om jag inte har en aning om vad jag ska göra och känner mig hjälplös får jag lite smärre panik. Trausti tyckte dock att jag hade agerat som förväntat.
På bilden från höger; Addie och Hella, Trausti och "old guy" eller Seifur, Sara Dögg och Omur, jag och Vaka.
No comments:
Post a Comment